VATTEN – ALBUM
Albumet Vatten har tagit 3 år att göra, den första singeln Det kommer bli bra släpptes i början av pandemi året 2020. Det kom att bli en tid då hoppet och hopplösheten delade upp alla omkring mig mer än någonsin. I låten Socker och vatten förstod jag att även jag var delad, en del av mig var hoppfull en annan hopplös.
”spegel säg mig vem jag är både det goda och det onda
för jag glömmer vår historia, vi glömmer med tiden och vänder med vinden, snart är jag någon annan helatiden”.
Jag konfronterades med oss, vår historia, hur farlig hopplöshet kan vara, hur snabbt vi kan förändras. Men i refrängen så slår det mig att, men ”jag är ju mest socker och vatten, jag kan bli bättre, gör om och gör rätt igen, allting är möjligt för socker och vatten”. För det mesta av en består ju av är vatten och det andra lilla är bara idéer jag har om mig själv, t.om mina sorger och mina tårar är bara var vatten, som i låten Vatten när jag är ”bortskämd som tror jag vet vem jag är, nej jag slutar inte här” så kanske slutar inte vår historia på samma sätt varje gång. Kanske blir vi bättre.
I låten Ramla hela vägen hem ramlar man hela vägen fram till den man är och för att bli bättre måste man våga gå sönder:
”Det får väl brista, det kommer blommor ur det, jag vet, man måste gå sönder för att bli lite bättre”
I låten Leopard kommer jag ändå på att ”jag är bra, denna solen den har fläckar som en leopard”. Att lära sig leva med sina brister, allas våra brister, att våga påminnas om att vi alla är båda är goda och onda. Dem farligaste människorna är dom som tror att dem bara är goda och bara kan göra gott, tänk allt ont vi människor vi i godhetens namn.
Men att alltid hålla koll på det goda och onda i en tar på krafterna. Jag känner igen pappas grubblande ansiktes utryck. Jag som lovade mig själv att aldrig bli som honom när alla sa hur lika vi var. Mamma ville att jag skulle vara en realist och försonas med hopplösheten istället, iallafall till den grad att jag alltid skulle ta hand om mig själv, innan jag hoppades för världen. Hon hade väl lärt sig en läxa. Så i låten Hallå Vänta försöker jag hedra hennes önskan men ändå komma runt den, att lyckas behärska den kanske viktigaste utmaningen vi står inför, att ”ge allting man har, men inte slösa bort sig” och orka ”så i jorden nu och leva på en känsla att blommor dom slår ut”.
För i Ett slag slår jag ett slag i luften ”när ingen tittar på, jag tror jag ändå känner, jag tror jag känner hopp”. Jag som är både ond och god, hoppfull och hopplös, men så inser jag att ”ingen kommer va perfekt, men, man kan väl ändå göra nånting rätt”.
I Minnet av ett hav tittar jag ut över det djupa vattnet och tänker på alla gånger hoppet inte räckte ända fram, ändå lyckas man bli yr på den luriga känslan av att ”allt har en mening”, för att i nästa stund komma på mig själv ”ja vi säger det var meningen, ja vi kallar det så, alla vi som står här på land”. Kanske är hoppet och meningsfullheten inte ett rus, utan en tanke man tänker med försiktighet och med havet som bakgrund ”om jag går vilse, få mig att hitta tillbaks, visa mig havet igen, allt som fanns före och är större än jag”.
Att hoppet alltid faller på att vi vuxna måste bära den kan inte barnen hjälpa dom kan bara förstå ”det kommer bli bra”.I låten Vattenlilja är jag kvar djupt nere i havet med ringarna på vattnet och stenarna i botten, där ”simmar jag runt men så tittar jag upp” där står dom och sjunger ”välkommen hem”.
Laleh
